måndag 24 juni 2013

Hela familjen skrutt

Jag förstår verkligen inte hur fotografer får till sådana där perfekta bilder där alla valparna tittar åt samma håll. Detta var sista gruppfotot jag tog på samtliga valpar innan de hittade sina nya hem. Och se hur bra det gick, å en slank han dit o en slank han dit och en slank han ner i diket. 



Å andra sidan kanske det just är så här de bör bli representerade, eftersom de är lite förvirrade och helt hysteriska ibland.

Gruppfotot är i vilket fall
Röd tröja - Cassie
Bakre rad - Vira, Prins Yoda, Prins Flash fine fingal
Främre rad - Prixi, Prins fajsti, Prins Asslan, Mälli

Alla hundar har dock inte kvar sina födselnamn men vad gör det, huvudsaken är att alla har det bra. Nu ska det dock bli spännande och se ifall vi kommer ha någon återträff någon gång och då se hur alla har utvecklats. Kanske lite töntigt men det är faktiskt en av de saker jag ser fram mot när jag skaffar hund, att umgås med andra som har lika dana stollar och jämföra erfarenheter och minnen.

fredag 14 juni 2013

Blåsig fisketur

Jag och hundarna åkte och fiskade eller nä det kanske inte riktigt var sant. Jag och hundarna åkte med på en fisketur där andra fiskade. Vi stod mest för sällskap och underhållning, kanske var även jag en hund i mitt andra liv?

Det blev även ett sedvanligt vanliga kotte-krig i skogen men Eric lyckades att fånga de flesta i skottlinjen. Lite stressigt tycke han nog när alla kottarna kom flygande kors och tvärs.

Men observera den fina fokuseringen med ögonen i korts på andra bilden. =).

Jag som inte hade med mig varesig fiskespö eller agn fick däremot testa på att kasta en gång - bara för att! Och tror ni inte att jag lyckas att få napp på första försöket, dock var det ingen fisk som nappade utan jag lyckades med konststycket att fiska upp ett agn. Så det fina fiske agnet (rödvita) blev dagens triumf. Kanske vet någon i vilket sorts vatten man ska använda denna?
Så jag är alltså stolt ägare till ett agn men inget fiskespö, kanske kan man skicka ut det med en vinkork och ett snöre, för det har jag nog?

Vira som dock var med för första gången utanför husväggarna tyckte att det var uruselt vänder och bestämde sig för att i väskan där kan man nog sova utan att det blåser!



God fortsatt nysommar// Matte





lördag 8 juni 2013

Ingen den andre lik.

Hund nummer 2 blev inte som jag hade tänkt mig, trodde nog att nu har jag minsann stött på de flesta sorters hundar och är väl förberedd med mina 4 veckors ledighet. Men icke, ett mer plåster på rumpan var nog svårt att hitta! Ändå så har jag varken valt den fegaste den mest rätt fram utan en i mitten, ett skolexemplar (eller valt och valt förresten men det är en annan historia). Men denna ångesten hon får när jag lämnar henne i ett rum för 1 mikrosekund och hon inte ser mig, så kommer det då ett hysteriskt skrikande. Ingen var god nog, inte den andra hunden, inte sambon, inga vänner på besök, bara jag - hur var det möjligt? Aldrig har jag ägt en sådan valp förut och jag var helt villrådig i hur man överhuvudtaget skulle klara av detta, jag var ju faktiskt tvungen att gå någonstans ibland, exempelvis ut och slänga sopor eller till affären som ligger 2 minuter bort.

I dag 1 ½ månad senare kan jag vara i ett annat rum och hon behöver inte få panik, jag kan gå utanför dörren i 1-5 minuter innan hon börjar yla och skrika, ja för hon skriker faktiskt inte skäller. Så det är ju en förbättring, även om det går lika långsamt som att titta på torkande färg! O- ja, jag tränar och tränar att öppna, stänga dörren, öppna osv. tills min andra hund börjar tro att jag är dement eller något.

Läste någonstans att valpar (främst) tror att om de blir lämnade, blir de det för att de är avvisade och inte ska tillhöra flocken. Kanske ligger det något i det, å andra sidan finns det ju fler sidor som visar på att hundar lämnar sina valpar flera timmar om dagen för att leta föda, in real life. Hur nu det än är, så verkar det ju gå åt rätt håll i alla fall, tack så himla mycket för min fina uppfödare som har verkat som hunddagis åt min lilla valp när jag faktiskt har åkt bort i en dag eller för den delen några timmar, utan henne hade jag inte klarat det. =)
Det verkar även som att när jag lämnar henne där accepterar hon lättare att jag försvinner och på så vis blir det ju träning också utan skrik och panik för hennes del. Man ska alltid lära sig något nytt och ingen valp är den andre lik!

Ha det gott! Matte.