Tuggben, o nej- viktigt att ta ställning till.

Nog för att man kan vara naiv i val om saker att ge till hunden. Men inte trodde jag att det var så här illa. Antar att det mesta stämmer, kan ju inte vara helt 100 men i denna konstiga värld där allt exporteras, importeras. Nötkött är hästkött och i köttpajen finns inte ett spår av animaliskt kött, tvivlar jag inte så starkt på att våra hundars fina goda ben egentligen INTE är så himla fina.

Länkar vidare, kan inte skriva om något som jag tycker en annan skrivit så bra om...
http://www.cutiepiepolly.se/2013/07/farliga-tuggben.html

Tror det finns många bra tuggben också. Man ska inte dra alla över en kam, men ligger det någon sanning i det hon skriver så, aj då....!!

Dela sin vardag med andra djur.

Det är väl inget nytt att min stora hund gärna hade jagat ikapp en hare eller en katt om han hade fått, det fungerar helt enkelt inte med honom och smådjur. Även om jag nu håller på att introducera honom för grisar och det har fungerat någorlunda bra hittills. Tar det lugnt. Om vi hade haft katt/smådjur när han var liten kanske det hade fungerat bättre, men jag tror helt enkelt att han har för starka jaktinstinkter. OCH att han som liten blev anfallen av arga katter som valp, gjorde nog inte saken bättre.

Men min lilla Vira, ja hon kan ju i princip göra vad som utan biverkning för ett annat djur. Hon tycker i och för sig att katter går lika bra att jaga som att leka med, det hela hänger på vad katten i sig gör. Vår gårdskatt springer hon gärna efter, men är hon hos vänner så är deras katter inomhus det bästa och roligaste som finns.
Jag är ingen kattmänniska men har inget emot dem givetvis om de kommer och lägger sig i knät. Tror det mest har att göra med minnena från förr, vi hade nämligen en riktig Slåskar till katt som var en stor röd hane. Lite i stuk med Elake Måns där man kunde sitta i godan ro och helt utan varning satt det en katt i vaden när man tittade på tv. Inte någon mys katt direkt men han var fin ;)

Vira har jag dock i tidigt stadie introducerat för alla möjliga sorters djur, något jag inte hade tillgång till med Eric och min förhoppning är att hon ska fungera bra med nästan alla djur. Hon kan kampa med trasa, hon gillar att springa men vårat NEJ, sitter nästan perfekt för att hon ska förstå att det är förbjudet. Än så länge fungerar det fint med både, katt, ankor, kanin, dock inte hönor (vet inte om det har med hönornas förvirrade sätt att vara), grisen vågar jag inte gå helt ut med än (det gäller ju att lita på båda två sköter sig inte bara hundens fel jämt).

En hund är en hund och man får inte glömma bort att det faktiskt är ett rovdjur innerst inne, allt går inte att skylla på ägare eller så. Men det är skillnad på ras till ras och från hund till hund, å det går jag i god för, sedan är det en träningssak - ja, men även en resursfråga.

Borde finnas fler böcker om hur man lär hunden att anpassa sig och välja bort sina instinkter framför annat =) och hur man ska träna valpen med acceptens från start. Kanske blir nästa kurs för hundar, lär din hund älska katter? =))

Ormbunke

Visst är det fint och i bland vill man bara glömma bort sig själv i urskogen på promenader.
Hittade i veckan en fin ormbunke som inte överlevt men dock fin, det är egentligen inte själva växten jag vill visa på utan hur saker man fotograferar förändras när man har en lösspringande hund.

Man går liksom fram till objekt för att få en tydligare bild av det man tycker är fint, knäpper ett kort och sedan ser man att det blev suddigt. Efter det laddar man för att ta ett nytt kort men då kommer någonting susandes och det blir ännu suddigare.
Sist men inte minst när man fått riktig skärpa på det man vill fotografera, ja då är det förstört. =)

Vinter snart?

Inte för att jag behöver en kall vinter igen, klarar mig ypperligt om det blir lite slask i år. Om man har de senaste vargavintrarna i minnet då bilen slutar att fungera hela tiden och man fick skotta snö dygnet runt, nästan.

Men i år innebär det ju att jag måste köpa något ifall det blir kallt för nakenfisen kan ju inte strutta runt i minus 25 grader eller rättare sagt jag får nog inte henne till att ens gå ut då. Så nu denna vecka har jag försökt att hitta kläder som passar och kan täcka hela vovven. Men jisses va svårt det var att hitta bra overaller.

Det fanns gott om kläder men inte sådana praktiska som jag vill ha då min vovve faktiskt går bland stock och sten och inte enbart sitter i en väska och är söt. Nakenfisar är förvånansvärt atletiska, modiga och har massor av spring i benen, även om de kanske inte är de smartaste jämt.


Jag blev dessutom lite förvirrad av klädstorlekarna. När jag brukar köpa från återförsäljare (köpt täcken till den stora hunden för väder och rusk) brukar de återges i ...
1. Längden på ryggen
2. Bröstomfång
3. Halsmått och så vidare så att man kan mäta innan man åker.

Men uppenbarligen finns det även klädmärken som återger hundar inom olika kategorier i olika måttenheter som småhund, mellan, stor och jättestor (o vart går gränserna där?). Således blev Vira en storlek XXL, hahaha vilket var gött roligt eftersom samma storlek hade vår Grandis förut. Om något borde hon väl vara XS? Nä tycker faktiskt att måtten bröstomfång, hals och rygglängd är lättare att orientera sig efter om man nu inte kan eller vill släpa med hunden till affären, men det är ju min åsikt ;)

Och NEJ jag köpte INTE klänningen, men jag tyckte den var så makaber att jag var tvungen att ta ett foto på den :)

Regnrusk ett sådant aber.

Ut å gå med hunden, det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Ja vem har inte hört det?
Var självklart ute igår trotts oväder och regn så inni bomben, det är ju tack o lov inte sådana skyfall o blåst varje dag

Så när Simone drog förbi eller St. Jude som den också kallas. (Kärt barn har många namn). Fick jag nog lov att gå ut o gå i spöregnet i på en (för dagens längsta) 35 minuters runda i alla fall. Sedan var jag så dyblöt att inte en tråd var torr, hunden hade inte ens en tanke på att försöka hitta på bus. Fick vara lösa på fältet men efter att ha skuttat och hoppat i 5 minuter kom han tillbaka och tyckte att nu kan vi nog gå hem för i dag. O ruska sig gjorde han nog var 3 minut.
Vira kom knappt utanför dörren utan jag fick dra runt henne några varv  på vägen ut innan hon fick dispens att gå in, så att hon kunde hålla sig några timmar till o inte göra inne.

Nog för att det inte finns dåligt väder utan bara dåliga kläder? Då måste jag nog säga att mina kläder var fruktansvärt dåliga och inte ens tänka på namnet regnstövel, det var en hel sjö inne i dem när jag kom hem.

Kom i håg lista, skaffa bättre regn/STORMkläder alternativt gör en kupol över hela trädgården =) *S

Vischan problem nummer 2

Häromdagen skulle personen i fråga fylla på vatten till hästarna ute i hagen (inte jag), drog dylikt dit en slang för att fylla på. Vred om kranen och lämnade allt för att sedan återkomma och vrida av kranen. Det som dock inte hände var att någon kom tillbaka och vred av vattnet utan det sipprade på många timmar tills hela brunnen tog slut.

Men innan detta upptäcktes hann sällskapet för middagsbjudningen komma på kvällen, 9 personer. Då hörde samtliga att vattenpumpen kämpade något hysteriskt i källaren samt att luftbubblor bildade stopp i kranen vid påslagning. Då gick vederbörande ner i källaren och konstaterar att pumpen nu är trasig. Detta resulterade i att grus kom in i systemet och nu fungerar inte heller toaletterna.

Det blir vid detta laget ganska uppenbart hur beroende man är utav fungerande vattenledningar och ja, det är kul att bo på landet med klantiga personer nästan jämt =)

Understimulerad hund

Ja det är ju inte enbart hundar som kan bli sjuka utan även deras husse eller matte och då är det värre. Första dagen går ju bra, hunden chillar lite och kan respektera det där med vila, andra dagen är det mer spring i  benen och tredje dagen blir det nästan katastrof.

Har åkt på den där magsjukan som kommer och går. Får nog sluta att umgås med människor som har barn tror jag. Nä, sådant går väl inte alltid att veta men fy för den lede.

Hundarna i sig tyckte ju att det där med långvila är inte vår sak, alltså tråkigt och simsalabin fanns det på tredje dagen ingen hundbädd längre.

LÅNGTRÅKIGT!! GAHH ARG!!! demonstrerade den prickiga hunden och det yrde vadd över hela rummet. Ibland önskar man att det fanns någon annan som kunde komma hem och gå ut med hundarna när man är sjuk (så att man får trötta hundar tillbaka), men det är få som vill beblanda sig med virus och bakterier och jag förstår dem.

Nu är jag åter igen uppe på benen (någotsånär) och kan ju rasta av hundarna även om det inte blir timslånga promenader direkt. Uscha mig. Finns det något bra knep för hur man tar hand om högaktiva hundar när man själv är sjuk utan att anstränga sig i sin feber och illamående?

En hundbädd går väl kanske att offra var 3 år men det är ju inte direkt någon optimal lösning när man inte orkar springa efter hunden utan att vackla in i väggen av utmattning.

Skepp och hoj, i veckan var det mindre skoj.

Hundar som sover i sängen

O sedan var det ju det här med att städa, pyssla och göra det fint. Mina underbara småtroll har bäddat i mattes säng och nu befinner sig lakanen med mera ihopsnörda till en fin jättte boll. Är det en fransk vikning mån tro?

Men varför tillåter man då att ha hundar i sängen? Ja kanske för att de är bra benvärmare? Nä jag vet faktiskt inte, mysigt? Ibland sover de på golvet och ibland kurar de med mig det är lite upp till dem själva. Det där med ohygien och smuts handlar ju egentligen mer om hur ofta du byter lakan, har det bra eller dåligt ventilerat, tvättar sängkläder och madrassen samt hur rena dina hundar är och till viss del vad för sorts päls de har eller inte har.
Jag skulle exempelvis inte för allt i världen släppa in en blöt hund som rullat i lera eller något annat mysigt, nepp då blir det bad eller sova på golvet/någon annanstans som gäller.

Annars har jag funnit det gott att läsa på olika sidor, har ju vänner och familj som är kvalsterallergiker och vad som gäller för att hålla det bra i sovrumsmiljön.

"Hur minskar jag allergibesvären?

För att minska allergibesvären ska du minska risken att andas in allergen från madrass, täcke och kudde.

1. Förse madrass, täcke och kudde med allergentäta skydd med medicinskt dokumenterad effekt
2. Madrasser, täcken och kuddar som inte har allergiskydd ska tvättas i 60°C. Sköljningen måste vara mycket noggrann eftersom allergipartiklarna inte förstörs utan måste sköljas bort. Även överkast, prydnadskuddar och mjukisdjur i sängen bör tvättas regelbundet
3. Se till att du har bra ventilation i bostaden. Öppna ventiler och rengör ventilationsdon. Åtgärda fuktskador"

 http://www.medeca.se/kvalsterallergi/bok/vanliga-fragor-och-goda-rad . Det där med allergentäta skydd tror jag dock på även om du inte är allergiskt för att förebygga även framtida allergier!

Trevlig höst och mys på!

Kamerans betydelse

Ja det är väl bara att inse att kameran inte kommer att dyka upp helt magiskt. Är det då inte typiskt att man varken hittar sladdar till mobilen eller sin kamera, antagligen ligger båda nerpackade under 50 kilo annan bråte som man definitivt inte har lust att lyfta på.
O- ja, kanske vissa säger, men du, det går ju att koppla ur sladden på laddaren o föra över filer till datorn. Men jag har någon dum budgetvariant som inte är kapabel till detta, vilken tur att man kan låna av grannen i rummet bredvid =). Praktisk med närboende då slipper man att köpa eller hitta sina saker, hitta kanske är en fördel men att köpa är väl en nackdel.

Nu väl inne i telefonen (sammankopplat dem) är det ju tur att de är så enkelt uppbyggt så att till o med jag som har tummen mitt i handen får ihop det hela. Jag har i vilket fall som helst kommit fram till att en bild säger mer än tusen ord i bloggsammanhang =). Hur ful den än må vara.

Nu ska jag ut i höstvädret och njuta av solen lite, sista solbrännan för i år?

Farliga hundar, farliga situationer och olyckshändelser. Skillnaden.

Farliga hundar är inte de hundar som målas ut som kamphundar. Jag har under hela mitt liv levt och ALDRIG träffat en kamphund. Jag har däremot träffat kampande hundar i LEK.

Jag har även träffat en helt livsfarliga hund (schäfer/rottweiler) som slet sig från den som höll honom och sedan bitit mig fördärvad och gjorde så att både jag och hunden hamnade på sjukhus. Jag kan ju inte säga att det var mer än själsligt förödande och jag önskade inget mer än att våga vara med hund efteråt. Men jag skojjar inte om jag säger att det tog mig 2 hela år innan jag vågade möta en hund på gatan igen (alltså att passera), men jag har aldrig träffat en tränad kamphund i kamp. Lite löjligt det där med kamp tycker jag. Och ägaren till rottweiler/schäfern i sig negligerade det hela och vägrade ge mig något och polisens utredning tog 2 år. Nu finns dock inte hunden längre eftersom den bet ytterligare en person illa, saken är den att Jag sa att hunden inte behövde avlivas men jag ville ha munkorgstvång på den från dag ett, vilket polisen sa att det har vi ingen auktoritet över att bestämma. Konstigt? Visade sig sedan att den både suttit instängd, fastkedjad med en mc-kedja och hade hjärnhinneinflammation.

För några veckor sedan blev min granne anfallen också av en hund och helt söndertuggad på armen han höll från sig, jag känner väl till i området, det är en riktig outbildad vakthund med tanke på att hunden aldrig får göra något vettigt. Tror att vikten på denna hund ligger runt 60kg och uppåt (relativt stor mastiff). Ägaren till denna hunden är cika 1.55cm och äger den enbart i syfte att vakta huset och går med stor möda tvärs över gatan och gömmer sig bakom en buske för att hålla emot hunden när den kastar sig mot hundar 50m bort. Sedan är den kvällsrundan över och resterade del av dagen är den i huset eller i trädgården. Men den är ju aldrig ensam i alla fall :P

Det är ju det här som gör mig ifrågasättande till vad en hund egentligen ska göra, är det viktigt att en hund aldrig får vara ensam men aldrig aktiverad, som denne är? Eller att den får vara ensam och mycket aktiverad på fritiden? Helst både och givetvis, men vad är en kamphund och vilka hundar gör skada, det verkar ju främst som om människor skiter i det här med farlig hund och "farlig" hund. Alla hundar kan bli farliga och man känner enbart sin egen hund bäst, alla hundar är inte perfekta och man kan älska dem endå.

Erik åkte på stryk häromdagen av en pitbull som var lös, ingen okänd för mig, de har ett häftigt temperament så enkelt är det men är även älskvärda. Erik gjorde en lekinvit och hoppade mot denne antagligen lite klumpigt, vilket hon svarade upp mot och sa ge fan i mig med ett bett, då sa min hund menade inte så allvarligt och nafsade till baka. Sedan var det kört. Denna pitbull sög sig fast i halsen/kinden och Erik var inte den som var den och sedan släppte de helt enkelt inte varandra, på säkert 1 minuter och dansade runt. Erik var kopplad så jag fick tag i hans sele och hon fick tag runt midjan på hennes hund sedan skrek jag LOSS! för fulla lungor. Det var den enda som ploppade upp i huvudet (efter alla apporterings moment man gjort). Och båda hundarna släppte, sedan vart det inget mer groll med det, hundarna rörde inte varandra och det såg ut som om det aldrig hänt något.Ägaren och jag har tidigare tränat i samma hundgrupp och hennes hund är vältränad och kan kommandon, samt är definitivt inte tränad för att kampa, men ja. Det kan smälla och då gäller det att båda är med och löser konflikten snabbt. Hennes hund lyssnar på loss och Erik lyssnar på loss, det är skillnaden.

Flytta

Det här med att flytta, lika jobbigt för djur som för människor eller kanske inte?
Just nu har jag och vovvarna flyttat om än temporärt. En av dem tycks inte ha funnit sig riktigt till ro, kanske kommer det med tiden.

Vissa vovvar är uppenbarligen citybor i blodet.

Själv tror jag faktiskt att mina är stadshundar för de trivs när det händer saker runt omkring dem även om de givetvis uppskattar skogspromenader också.
I min hundvärld är ju annars idyllen att - ååå hund på landet och springa lös hela dagarna och rosa moln - eftersom jag alltid bott i en mindre stad, i en lägenhet. Å de andra i närheten där jag bott har också haft de tankarna eftersom man inte kan ha hunden lös som man vill.

Men jag har nog kommit fram till att på landet är man väldigt styrd av solen och dess himlabana, för inte tar man en promenad på någon timme i mörkret vid 20´00?

Å så måste ja ge en känga till vissa hyresvärdar som förbjuder hundar i lägenheter, fast man inte får det enligt hyresgästlagen om det inte är ett så kallat allergihus. Inte för att det var det i min förra lägenhet men var på visning av en ny och där var det bomstopp, fast grannarna hade katt, barn o rökte men näpp, ingen hund! Orka inte dividera med dem heller men visst är det tråkigt?

Separation, människor emellan!

Ibland sker ju det där som inte bör eller ska hända att två människor separerar och kvar står djuren, men inte för min del. De får allt hänga kvar i vått och torrt. Redan innan jag skaffade sambo visste jag att människor går isär och för att förhindra detta tog jag även reda på vad man bör göra för att säkerställa att man får behålla sina egna hundar.

ATT GÖRA LISTA!

1. Du står som köpare på köpekontraktet

2. Du står registrerad som ägare i Jordbruksverket/Skk

3. Du står registrerad som ägare på försäkringen

4. Du kan styrka att det är du som merparten av gånger betalt foder, veterinärkostnad med mera.

5 Försök om möjligt skaffa ett nätverk som kan hjälpa dig om det behövs.

Många gånger blir det ju bråk om vem som egentligen äger en hund, men har man detta avklarat så bör det inte vara något större problem. Det jag utgår från är främst egna erfarenheter, följda rättsmål i tidningen och ett urklipp från SKK´s hemsida.

"Jag och min sambo ska separera, vem av oss äger hunden?

Enligt sambolagen § 7 räknas inte egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål till sambors gemensamma bohag. Vem som äger hunden beror på vem som köpte hunden. Att ni är sambor påverkar inte äganderättsfrågan utan man får se till allmänna äganderättsliga principer. Köpte ni hunden tillsammans blir samäganderättslagen tillämplig. Är ni inte överens om exempelvis vem som ska ha hunden boende hos sig kan rätten utse en god man att förvalta egendomen.

Jag och min make har separerat. Nu säger han att halva hunden tillhör honom. Vad gäller?

Makens egendom är giftorättsgods, om den inte är enskild egendom. En hund räknas som egendom och ska tas med i bodelningen. Eftersom ni båda äger hunden måste ni komma överens om vem av er som får behålla hunden och vem som i stället får ersättning motsvarande hundens värde."

Mer finns att läsa på http://www.skk.se/om-skk/det-har-ar-skk/kontakta-oss/skks-kansli-i-stockholm/juridiska-avdelningen/juridiska-fragor-och-svar/om-aganderatt/  senast uppdaterad 2012, (2013-07-26).

Hela familjen skrutt

Jag förstår verkligen inte hur fotografer får till sådana där perfekta bilder där alla valparna tittar åt samma håll. Detta var sista gruppfotot jag tog på samtliga valpar innan de hittade sina nya hem. Och se hur bra det gick, å en slank han dit o en slank han dit och en slank han ner i diket. 

Å andra sidan kanske det just är så här de bör bli representerade, eftersom de är lite förvirrade och helt hysteriska ibland.

Gruppfotot är i vilket fall
Röd tröja - Cassie
Bakre rad - Vira, Prins Yoda, Prins Flash fine fingal
Främre rad - Prixi, Prins fajsti, Prins Asslan, Mälli

Alla hundar har dock inte kvar sina födselnamn men vad gör det, huvudsaken är att alla har det bra. Nu ska det dock bli spännande och se ifall vi kommer ha någon återträff någon gång och då se hur alla har utvecklats. Kanske lite töntigt men det är faktiskt en av de saker jag ser fram mot när jag skaffar hund, att umgås med andra som har lika dana stollar och jämföra erfarenheter och minnen.

Blåsig fisketur

Jag och hundarna åkte och fiskade eller nä det kanske inte riktigt var sant. Jag och hundarna åkte med på en fisketur där andra fiskade. Vi stod mest för sällskap och underhållning, kanske var även jag en hund i mitt andra liv?

Det blev även ett sedvanligt vanliga kotte-krig i skogen men Eric lyckades att fånga de flesta i skottlinjen. Lite stressigt tycke han nog när alla kottarna kom flygande kors och tvärs.

Men observera den fina fokuseringen med ögonen i korts på andra bilden. =).

Jag som inte hade med mig varesig fiskespö eller agn fick däremot testa på att kasta en gång - bara för att! Och tror ni inte att jag lyckas att få napp på första försöket, dock var det ingen fisk som nappade utan jag lyckades med konststycket att fiska upp ett agn. Så det fina fiske agnet (rödvita) blev dagens triumf. Kanske vet någon i vilket sorts vatten man ska använda denna?
Så jag är alltså stolt ägare till ett agn men inget fiskespö, kanske kan man skicka ut det med en vinkork och ett snöre, för det har jag nog?

Vira som dock var med för första gången utanför husväggarna tyckte att det var uruselt vänder och bestämde sig för att i väskan där kan man nog sova utan att det blåser!



God fortsatt nysommar// Matte

Ingen den andre lik.

Hund nummer 2 blev inte som jag hade tänkt mig, trodde nog att nu har jag minsann stött på de flesta sorters hundar och är väl förberedd med mina 4 veckors ledighet. Men icke, ett mer plåster på rumpan var nog svårt att hitta! Ändå så har jag varken valt den fegaste den mest rätt fram utan en i mitten, ett skolexemplar (eller valt och valt förresten men det är en annan historia). Men denna ångesten hon får när jag lämnar henne i ett rum för 1 mikrosekund och hon inte ser mig, så kommer det då ett hysteriskt skrikande. Ingen var god nog, inte den andra hunden, inte sambon, inga vänner på besök, bara jag - hur var det möjligt? Aldrig har jag ägt en sådan valp förut och jag var helt villrådig i hur man överhuvudtaget skulle klara av detta, jag var ju faktiskt tvungen att gå någonstans ibland, exempelvis ut och slänga sopor eller till affären som ligger 2 minuter bort.

I dag 1 ½ månad senare kan jag vara i ett annat rum och hon behöver inte få panik, jag kan gå utanför dörren i 1-5 minuter innan hon börjar yla och skrika, ja för hon skriker faktiskt inte skäller. Så det är ju en förbättring, även om det går lika långsamt som att titta på torkande färg! O- ja, jag tränar och tränar att öppna, stänga dörren, öppna osv. tills min andra hund börjar tro att jag är dement eller något.

Läste någonstans att valpar (främst) tror att om de blir lämnade, blir de det för att de är avvisade och inte ska tillhöra flocken. Kanske ligger det något i det, å andra sidan finns det ju fler sidor som visar på att hundar lämnar sina valpar flera timmar om dagen för att leta föda, in real life. Hur nu det än är, så verkar det ju gå åt rätt håll i alla fall, tack så himla mycket för min fina uppfödare som har verkat som hunddagis åt min lilla valp när jag faktiskt har åkt bort i en dag eller för den delen några timmar, utan henne hade jag inte klarat det. =)
Det verkar även som att när jag lämnar henne där accepterar hon lättare att jag försvinner och på så vis blir det ju träning också utan skrik och panik för hennes del. Man ska alltid lära sig något nytt och ingen valp är den andre lik!

Ha det gott! Matte.

Hundutställning

                                              

Ibland händer det ju att freakshowen drar förbi och då är det dags att gå på saitsing. Jag talar givetvis om hundutställning och alla dess bedrövelser samt positiva egenskaper! Jag älskar alla dess raser men tycker ibland att domarna i utställningsvärlden förändrar sina regler alldeles för långsamt i förhållande till nya upptäckter av sjukdomar eller rent ut sagt "fel". För att inte tala om de fel som de gjorde i början av utställningsvärldens ställande, där man av misstag översatte fel i utställningsprotokollen om att småhundar (vissa raser) skulle ha framstående ögon, alltså att de skulle synas markant. Istället översatte det till utstående vilket fick katastrofala konsekvenser med att småhundars ögon började ploppa ut. Rätt ska vara rätt.

Utställning är i annat fall en trevlig tillställning, hundälskande-människor ifrån hela Sverige (främst) kommer och har tillsammans en trevlig kort tid ihop. Man utbyter erfarenheter, linjer och ibland till och med nummer. Montrarna är fyllda med härligheter, själv köpte jag torkade kycklinghalsar, kaninöron och guldbajspåsar. Varför guldbajspåsar tänker ni då? Jo helt enkelt för att påminna mig om att varje gång min hund skiter kostar det mig 50 öre, inkomst och utgift som man brukar säga. 

Kid (vänster), Hane                                                                                    Gucci (höger), Tik

Det som är lite lurigt med utställningar också är att olika domare premierar olika utseende eller färger, det går givetvis inte att stoppa och kanske till och med är bra för att skapa en spridning så att inte samma hund vinner jämt. Men för mig är och ska hundutställning främst handla om att kontrollera att hundarna är friska.

Må väl önskar Matte till alla superfina speciella hundar ;)

Vett och etikett i hundrastgården

Hundrastgården kan vara ett av de mest glädjande tillfällena för din hund att springa benen av sig men även ett sätt att knyta nya kontakter människor emellan. Jag är själv förespråkar gärna hundrastgårdar eftersom det är en bra träffpunkt. Det finns dock några oskrivna regler angående användningen av den för de oinvigde.

1. Rasta din hund mist en halvtimme innan du släpper hunden i rastgården (Den mest direkta överskottsenergin).
2. Fråga alltid om du kan komma in med din hund. (Ja, av artighetsskäl eftersom många har sin hund lös i en inhägnad eftersom det inte fungerar att ha den lös i övrigt och ibland är en hund/ägare rädd/gillar inte andra hundar etc).
3. Ta med bajspåsar (Och plocka upp efter hunden)
4. Ge den som vill komma in i rastgården max 15 minuters väntetid ifall du inte kan/vill att den andra hunden möter din hund,-ar.
5. Om flera hundar är inne, kasta INTE leksaker, bollar eller godis till höger och vänster (Du vet inte hur andras hundar reagerar vid konkurrens eller din egen om den är ovan)
6. Om du har en löptik, det är inte förbjudet men de flesta ägarna, särskilt till hanhundar anser inte att du borde gå dit helt enkelt. (Även om du är där ensam ligger lukten kvar mycket länge för andra som kommer efteråt).
7. Ha någorlunda pli på din hund (100% inkallning är kanske inte för oss alla (väldigt få) men att du känner din hund något sådär eller tillräckligt stark för att ingripa).
8. Ett annat tips för alla stelbenta människor är att inte stå stilla hela tiden eftersom hundar gärna bildar små revir i rasthagen om man gör det (runt dig själv). Ta hela gruppen om ni är flera och knalla runt lite så blir stämningen oftast bättre än att alla står och glor och vill att hundarna ska "springa av sig". (Ta lite ansvar).
9. Om något går åt helvete så går det åt helvete, det behöver nödvändigtvis inte vara någons fel. (Diskutera om vad som hände istället för att skälla på varandra så länge inget större och allvarligare har hänt så att det går att förebyggas.)
10. Om du går in med din hund och den fortfarande är "stissig" kan det ibland hjälpa att ha den i koppel tills den lugnat ner sig innan den får springa lös. (Släpp aldrig en hund som har fokuserat in sig på en annan hund eller beter sig allmänt illa då fortsätter den gärna så efter lössläppningen också.)
11. Din hund ska givetvis vara frisk. (I den mån att den inte smittar någon annan, mask etc.).
12. Skulle du ha en grävare försök att stävja det (Putta tillbaka jorden så att ingen snavar i den och bryter ben,-en,-et i en fartfylld lek senare.)

Phu, sedan är det bara hopp och lek!

Hundrastgården

En av de bästa sakerna som finns är väl att bli inbjuden till en hundträff med människor man redan känner och hundar som fungerar? Men när jag varit i hundrastgården någon timme satte jag mig ner och funderade över dagens roligaste händelser som jag inte ville glömma.

Först var det ju det där hålet, jag kommer inte ihåg vem det var som hittade det men plötsligt så fanns det bara där. Så himla konstigt! Ett hål liksom (höger bild). Efter en stund bestämde vi oss alla för att gräva lite i det och hej vad det gick undan, sedan kom dumma matte och pillade igen hålet och då fanns det inte mer. Gud vad taskigt, ska komma ihåg att ge igen för det någon annan dag.


Vad hände mer? Naturligtvis en massa spring! Ängeln själv kanske jag inte alltid är men inga större missöden hände och matte och gruppen lovade att vi skulle göra om detta en gång till. Ja vist, tjena - förra gången dessa människor samlades i just denna rasthage var 3 år sedan... "så kontinuerligt". Nä det vet de nog inte vad igen och ofta är, men jag hoppas att det blir inom snar framtid i alla fall.

Chill out // Erik

Symmetrisk lupoid onychodystrof eller SLO

För cirka två år sedan hände det något konstigt. Jag var ute i skogen och lekte med Tia och plötsligt sprang jag på en stock och en klo flög av. Matte fick givetvis bandagera mig och vi åkte en tripp till veterinären och jag fick lite penicillin för vi upptäckte i samma veva att ena foten var lite svullen och inflammerad. Inte långt där efter började det göra hysteriskt ont i tassarna och jag höll på att bli galen och ville mer än gärna slicka av mig klorna. Sedan började en lång, lång procedur med veterinärundersökningar, sprutor, blodprov, klo avlossning på klo avlossning, penicillin, kosttillskott, foderbyte i det oändliga. Så nu efter två veterinärbyte och 1½ år senare fick vi svaret, jag har nämligen SLO även kallat Symmetrisk lupoid onychodystrof. Jag skall inte gå in närmre på den här eftersom det finns bättre källor runt om på internet, men det är en autoimmun sjukdom som handlar om bortstötande av proteiner främst i då naglar (liknade sjukdom finns även hos människor). http://www.skk.se/Global/Dokument/Uppfodning/HSS/HSS-nr-4-2011-artikel-om-klolossning.pdf

NÄR DET VAR SOM VÄRST

Men peppar, peppar för oss alla hundar som har detta och har en matte eller husse som härdar ut, kan man i mångt om mycket komma en bit på vägen. Jag har sedan start gått på extra tillskott av omega 3-6, biotin och  metionin, i början var det en del tassbad, + rena laxprodukter dagligen (fortfarande) har jag nu med hjälp av ett licenspreparat (vilket man måste ansöka om med veterinär) Trental fått ordning på det (as dyrt men vad gör man inte?).
Efter 4 månader har jag fortfarande inte tappat en ena klo (sedan i julas) och det är nog rekordet för mig, jag mår härligt igen och kan springa fortare än förut. Inga infektioner, inga sprickor i klorna och framför allt, inte ont! Även om jag aldrig visat det för någon, vet matte i sitt hjärta att jag hade det. Visst mina klor kommer aldrig bli vad de har varit men jag kommer nog aldrig vinna någon skönhetsutställning ändå ;)

MITT I BEHANDLINGEN (så himla bra resultat!..och..fortsätter så länge det behövs)

Till alla SLO-vänner, det kan lösa sig! // Erik

Televisionen ett under för hund(er)?

Att se på tv är det enbart en aktivitet för människor?

Jag som hund kan faktiskt titta in i "lådan" och förundras över vad som händer.  Ibland blir jag till och med arg på den när den visar något och senast gången det hände, var när jag och matte tittade på De 102 dalmatinerna, den o-tecknade versionen.  Jag menar, varför skulle hunden lyfta telefonluren och den borde ju veta att man inte rör saker som är människors. Usch vad arg jag blev på hundarna som inte uppförde sig i "lådan". Så jag sprang fram länge o väl och morrade på "lådan" samtidigt som matte sa att jag var korkad.

Men det jag finner mest fascinerande är kanske inte att en hund (jag) kan se på tv utan att det finns tv-bolag som faktiskt har utvecklat tv-kanaler som enbart riktar sig till hundar. Vilket man kan läsa i tidningen. http://www.dn.se/ekonomi/tv-kanal-for-hundar-som-ar-ensamma-hemma

Det enda jag kan säga angående denna tv-kanalen är väl att det var inget för mig. Tittade i en sekund och sedan gav jag till ett skall men annars var jag totalt ointresserad av att titta på denna filmsekvensen. Kanske finns det hundar som förövrigt gillar att titta på när andra hundar leker men för min del får det allt vara fin film före ful film om det ska vara värt att titta på. ;) Och gärna äkta vara och äkta lek före nästan kärlek.

Chill out i vårsolen //Erik