tisdag 1 oktober 2013

Farliga hundar, farliga situationer och olyckshändelser. Skillnaden.

Farliga hundar är inte de hundar som målas ut som kamphundar. Jag har under hela mitt liv levt och ALDRIG träffat en kamphund. Jag har däremot träffat kampande hundar i LEK.

Jag har även träffat en helt livsfarliga hund (schäfer/rottweiler) som slet sig från den som höll honom och sedan bitit mig fördärvad och gjorde så att både jag och hunden hamnade på sjukhus. Jag kan ju inte säga att det var mer än själsligt förödande och jag önskade inget mer än att våga vara med hund efteråt. Men jag skojjar inte om jag säger att det tog mig 2 hela år innan jag vågade möta en hund på gatan igen (alltså att passera), men jag har aldrig träffat en tränad kamphund i kamp. Lite löjligt det där med kamp tycker jag. Och ägaren till rottweiler/schäfern i sig negligerade det hela och vägrade ge mig något och polisens utredning tog 2 år. Nu finns dock inte hunden längre eftersom den bet ytterligare en person illa, saken är den att Jag sa att hunden inte behövde avlivas men jag ville ha munkorgstvång på den från dag ett, vilket polisen sa att det har vi ingen auktoritet över att bestämma. Konstigt? Visade sig sedan att den både suttit instängd, fastkedjad med en mc-kedja och hade hjärnhinneinflammation.

För några veckor sedan blev min granne anfallen också av en hund och helt söndertuggad på armen han höll från sig, jag känner väl till i området, det är en riktig outbildad vakthund med tanke på att hunden aldrig får göra något vettigt. Tror att vikten på denna hund ligger runt 60kg och uppåt (relativt stor mastiff). Ägaren till denna hunden är cika 1.55cm och äger den enbart i syfte att vakta huset och går med stor möda tvärs över gatan och gömmer sig bakom en buske för att hålla emot hunden när den kastar sig mot hundar 50m bort. Sedan är den kvällsrundan över och resterade del av dagen är den i huset eller i trädgården. Men den är ju aldrig ensam i alla fall :P

Det är ju det här som gör mig ifrågasättande till vad en hund egentligen ska göra, är det viktigt att en hund aldrig får vara ensam men aldrig aktiverad, som denne är? Eller att den får vara ensam och mycket aktiverad på fritiden? Helst både och givetvis, men vad är en kamphund och vilka hundar gör skada, det verkar ju främst som om människor skiter i det här med farlig hund och "farlig" hund. Alla hundar kan bli farliga och man känner enbart sin egen hund bäst, alla hundar är inte perfekta och man kan älska dem endå.

Erik åkte på stryk häromdagen av en pitbull som var lös, ingen okänd för mig, de har ett häftigt temperament så enkelt är det men är även älskvärda. Erik gjorde en lekinvit och hoppade mot denne antagligen lite klumpigt, vilket hon svarade upp mot och sa ge fan i mig med ett bett, då sa min hund menade inte så allvarligt och nafsade till baka. Sedan var det kört. Denna pitbull sög sig fast i halsen/kinden och Erik var inte den som var den och sedan släppte de helt enkelt inte varandra, på säkert 1 minuter och dansade runt. Erik var kopplad så jag fick tag i hans sele och hon fick tag runt midjan på hennes hund sedan skrek jag LOSS! för fulla lungor. Det var den enda som ploppade upp i huvudet (efter alla apporterings moment man gjort). Och båda hundarna släppte, sedan vart det inget mer groll med det, hundarna rörde inte varandra och det såg ut som om det aldrig hänt något.Ägaren och jag har tidigare tränat i samma hundgrupp och hennes hund är vältränad och kan kommandon, samt är definitivt inte tränad för att kampa, men ja. Det kan smälla och då gäller det att båda är med och löser konflikten snabbt. Hennes hund lyssnar på loss och Erik lyssnar på loss, det är skillnaden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar