
Hundarna i sig tyckte ju att det där med långvila är inte vår sak, alltså tråkigt och simsalabin fanns det på tredje dagen ingen hundbädd längre.
LÅNGTRÅKIGT!! GAHH ARG!!! demonstrerade den prickiga hunden och det yrde vadd över hela rummet. Ibland önskar man att det fanns någon annan som kunde komma hem och gå ut med hundarna när man är sjuk (så att man får trötta hundar tillbaka), men det är få som vill beblanda sig med virus och bakterier och jag förstår dem.
Nu är jag åter igen uppe på benen (någotsånär) och kan ju rasta av hundarna även om det inte blir timslånga promenader direkt. Uscha mig. Finns det något bra knep för hur man tar hand om högaktiva hundar när man själv är sjuk utan att anstränga sig i sin feber och illamående?
En hundbädd går väl kanske att offra var 3 år men det är ju inte direkt någon optimal lösning när man inte orkar springa efter hunden utan att vackla in i väggen av utmattning.
Skepp och hoj, i veckan var det mindre skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar