Visst är det fint och i bland vill man bara glömma bort sig själv i urskogen på promenader.
Hittade i veckan en fin ormbunke som inte överlevt men dock fin, det är egentligen inte själva växten jag vill visa på utan hur saker man fotograferar förändras när man har en lösspringande hund.
Man går liksom fram till objekt för att få en tydligare bild av det man tycker är fint, knäpper ett kort och sedan ser man att det blev suddigt. Efter det laddar man för att ta ett nytt kort men då kommer någonting susandes och det blir ännu suddigare.
Sist men inte minst när man fått riktig skärpa på det man vill fotografera, ja då är det förstört. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar