måndag 25 mars 2013

Pest eller kolera?

Att använda munkorg kan ibland vara kontroversiellt, många tycker att så fort jag får på mig den ser jag arg ut.
Men vad är egentligen smidigast, när en hund har skadat sig?
En stor parabol till tratt eller en munkorg som ska hindra en att förstöra exempelvis bandage. Eftersom jag, som den hunden jag är, älskar att springa fort och det kan ibland medföra vissa nackdelar.

Som att jag  inte hinner stanna i den tid/sträcken jag planerat eller att se mig för vart jag trampar.

Häromdagen var jag ute och lekte med Shiva och nog tog det inte mer än 10 minuter innan jag sprungit på något och skurit mig i tassen. Van som matte är, hivade hon in mig i bilen och körde oss hem. Där fick jag ett bandage, ett litet tuggben som plåster på såren och tillslut en galler-plastmunkorg. Givetvis lämnas jag aldrig ensam med denne på och den är 2-3 storlekar för stor, så jag kan om jag måste faktiskt dricka vatten i den, gäspa och ibland äta lite torrfoder, samtidigt som jag kan se allt runt omkring mig utan att vara rörelseförhindrad. Det har nämligen hänt en del olyckor med prydnad saker och diverse koppar på bordet tidigare.  Men när matte åker hemifrån åker parabolen på istället (tratten).
       

Viss kan detta vara ett alternativ? Munkorg när matte är hemma och tratten när hon är borta, fast jag gillar inte tratten egentligen och brukar ta av mig den när hon inte är hemma.Sedan pillar jag bort bandaget också så får hon börja om på nytt igen =)

Olyckskorpen // Erik

4 kommentarer:

  1. Så smart att använda munkorg istället för tratt. Att jag inte har tänkt på det själv... - Tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det fungerar jättebra, tricket är bara att få hunden att älska munkorgen först. Det görs lättast genom att

      1. Gå varsamt fram i träningen
      2. Första dagarna godis i munkorgen och till slut vill de sätta nosen i den för de tror något roligt händer då
      3. Låta andra hundar/människor som är snälla klappa och berömma hunden med munkorgen på, det ska vara super roligt att ha den på. För då är man bäst =)
      4. Att lära hunden ha den på under längre tid gjorde jag genom att gå ut och gå (fick dock förklara för mängder av personer att det var i träningssyfte och att de gärna fick klappa hunden.)
      5. När det trilskades för hunden kan ju tycka det är obekant och konstigt när man är ute och går med munkorgen så ökade jag takten och joggade lite så att fokus låg på att jogga. Lite att hunden ska fokusera på att göra något annat. Sedan avslutade vi den korta joggningen med lite lek och då blev det ju roligt igen.

      För mig tog det cirka 3 veckor i lagom takt (man vet ju själv hur ens egna hund fungerar), sedan dess aldrig några problem.

      Positiva bieffekter
      1. Om det mot förmodan skulle behövas hos veterinär får inte hunden panik över munkorgen.
      2. Om man vill ut och resa i Europa krävs det att man har munkorg på hund i exempelvis tåg, buss el olika anknytningsplatser etc. (vissa länder)
      3. Naturligtvis som ovan också (skadat tass) + fler jag inte orkar räkna upp =)

      Vet en i trakten som köpte det till sina hundar för att de skulle få springa lösa i skogen (efter det här med farliga-maskarna från rävarna så att de inte skulle äta räv, möss-bajs i skogen). Jag har inte släppt min i skogen med munkorg men görs allt rätt kan det vara ett bra redskap att använda omsorgsfullt. Allt går ju att missbrukas.




      Mvh Erik

      Radera
  2. Alla hundar får tävla i drag, oavsett om de har stamtavla eller inte! Det finns lite draghundsklubbar runt om i Sverige, jag tycker att polarhundsklubbarna är väldigt trevliga och öppna även om man inte har någon polarhund! Vart bor ni någonstans?

    All info om tävlingar hittar du på draghundsport.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för svaret, skall genast checka in dessa sidor. Visst vore det roligt att kunna göra något vettigt av spring i benen!

      Radera