Snö och halt

Häromdagen hände det något underhållande. Jag var som vanligt ute och gick med min matte när hon pratade i telefon. Bla, bla, bla sa hon, inte ett dugg uppmärksam på att det faktiskt gick folk på andra sidan gatan eller att det var halt ute eller att det för den skull faktiskt var snö ute. När jag sedan hörde något bakom oss, ja det kom någon, så givetvis skulle jag titta efter och eftersom matte varken såg eller hörde fick jag ju ta ansvaret att vända sig om.
Sedan hörde jag däremot, FAN- fan, fan, fan, fan, fan, fan då.

Tydligen hade jag när jag vända mig om fått matte till att snurra som en, just det ja, en snurra. Du vet när man drar ett snöre för att en annan liten trämojäng ska gå i spinn. Detta resulterade i att min matte fick en himla fart ett varv, varpå bajspåsen med god fart av vår kära centrifugalkraften, gjorde en loop och kastade iväg bajspåsen som hon inte allt för hårt hållit i handen. Dennes projektilbana blev då några meter i luften varpå denna landade, givetvis innanför muren på någons tomt. Så med rumpan i vädret hörde jag sedan en svärande matte som halvt om halvt hängde över muren och med fötterna vevandes uppe i luften i ett försök att nå bajspåsen inne i trädgården. Ja det var syner det, kanske lär hon sig något av detta, kanske inte.



Chill out// Erik