Flytta

Det här med att flytta, lika jobbigt för djur som för människor eller kanske inte?
Just nu har jag och vovvarna flyttat om än temporärt. En av dem tycks inte ha funnit sig riktigt till ro, kanske kommer det med tiden.

Vissa vovvar är uppenbarligen citybor i blodet.

Själv tror jag faktiskt att mina är stadshundar för de trivs när det händer saker runt omkring dem även om de givetvis uppskattar skogspromenader också.
I min hundvärld är ju annars idyllen att - ååå hund på landet och springa lös hela dagarna och rosa moln - eftersom jag alltid bott i en mindre stad, i en lägenhet. Å de andra i närheten där jag bott har också haft de tankarna eftersom man inte kan ha hunden lös som man vill.

Men jag har nog kommit fram till att på landet är man väldigt styrd av solen och dess himlabana, för inte tar man en promenad på någon timme i mörkret vid 20´00?

Å så måste ja ge en känga till vissa hyresvärdar som förbjuder hundar i lägenheter, fast man inte får det enligt hyresgästlagen om det inte är ett så kallat allergihus. Inte för att det var det i min förra lägenhet men var på visning av en ny och där var det bomstopp, fast grannarna hade katt, barn o rökte men näpp, ingen hund! Orka inte dividera med dem heller men visst är det tråkigt?

Separation, människor emellan!

Ibland sker ju det där som inte bör eller ska hända att två människor separerar och kvar står djuren, men inte för min del. De får allt hänga kvar i vått och torrt. Redan innan jag skaffade sambo visste jag att människor går isär och för att förhindra detta tog jag även reda på vad man bör göra för att säkerställa att man får behålla sina egna hundar.

ATT GÖRA LISTA!

1. Du står som köpare på köpekontraktet

2. Du står registrerad som ägare i Jordbruksverket/Skk

3. Du står registrerad som ägare på försäkringen

4. Du kan styrka att det är du som merparten av gånger betalt foder, veterinärkostnad med mera.

5 Försök om möjligt skaffa ett nätverk som kan hjälpa dig om det behövs.

Många gånger blir det ju bråk om vem som egentligen äger en hund, men har man detta avklarat så bör det inte vara något större problem. Det jag utgår från är främst egna erfarenheter, följda rättsmål i tidningen och ett urklipp från SKK´s hemsida.

"Jag och min sambo ska separera, vem av oss äger hunden?

Enligt sambolagen § 7 räknas inte egendom som används huvudsakligen för fritidsändamål till sambors gemensamma bohag. Vem som äger hunden beror på vem som köpte hunden. Att ni är sambor påverkar inte äganderättsfrågan utan man får se till allmänna äganderättsliga principer. Köpte ni hunden tillsammans blir samäganderättslagen tillämplig. Är ni inte överens om exempelvis vem som ska ha hunden boende hos sig kan rätten utse en god man att förvalta egendomen.

Jag och min make har separerat. Nu säger han att halva hunden tillhör honom. Vad gäller?

Makens egendom är giftorättsgods, om den inte är enskild egendom. En hund räknas som egendom och ska tas med i bodelningen. Eftersom ni båda äger hunden måste ni komma överens om vem av er som får behålla hunden och vem som i stället får ersättning motsvarande hundens värde."

Mer finns att läsa på http://www.skk.se/om-skk/det-har-ar-skk/kontakta-oss/skks-kansli-i-stockholm/juridiska-avdelningen/juridiska-fragor-och-svar/om-aganderatt/  senast uppdaterad 2012, (2013-07-26).

Hela familjen skrutt

Jag förstår verkligen inte hur fotografer får till sådana där perfekta bilder där alla valparna tittar åt samma håll. Detta var sista gruppfotot jag tog på samtliga valpar innan de hittade sina nya hem. Och se hur bra det gick, å en slank han dit o en slank han dit och en slank han ner i diket. 

Å andra sidan kanske det just är så här de bör bli representerade, eftersom de är lite förvirrade och helt hysteriska ibland.

Gruppfotot är i vilket fall
Röd tröja - Cassie
Bakre rad - Vira, Prins Yoda, Prins Flash fine fingal
Främre rad - Prixi, Prins fajsti, Prins Asslan, Mälli

Alla hundar har dock inte kvar sina födselnamn men vad gör det, huvudsaken är att alla har det bra. Nu ska det dock bli spännande och se ifall vi kommer ha någon återträff någon gång och då se hur alla har utvecklats. Kanske lite töntigt men det är faktiskt en av de saker jag ser fram mot när jag skaffar hund, att umgås med andra som har lika dana stollar och jämföra erfarenheter och minnen.

Blåsig fisketur

Jag och hundarna åkte och fiskade eller nä det kanske inte riktigt var sant. Jag och hundarna åkte med på en fisketur där andra fiskade. Vi stod mest för sällskap och underhållning, kanske var även jag en hund i mitt andra liv?

Det blev även ett sedvanligt vanliga kotte-krig i skogen men Eric lyckades att fånga de flesta i skottlinjen. Lite stressigt tycke han nog när alla kottarna kom flygande kors och tvärs.

Men observera den fina fokuseringen med ögonen i korts på andra bilden. =).

Jag som inte hade med mig varesig fiskespö eller agn fick däremot testa på att kasta en gång - bara för att! Och tror ni inte att jag lyckas att få napp på första försöket, dock var det ingen fisk som nappade utan jag lyckades med konststycket att fiska upp ett agn. Så det fina fiske agnet (rödvita) blev dagens triumf. Kanske vet någon i vilket sorts vatten man ska använda denna?
Så jag är alltså stolt ägare till ett agn men inget fiskespö, kanske kan man skicka ut det med en vinkork och ett snöre, för det har jag nog?

Vira som dock var med för första gången utanför husväggarna tyckte att det var uruselt vänder och bestämde sig för att i väskan där kan man nog sova utan att det blåser!



God fortsatt nysommar// Matte

Ingen den andre lik.

Hund nummer 2 blev inte som jag hade tänkt mig, trodde nog att nu har jag minsann stött på de flesta sorters hundar och är väl förberedd med mina 4 veckors ledighet. Men icke, ett mer plåster på rumpan var nog svårt att hitta! Ändå så har jag varken valt den fegaste den mest rätt fram utan en i mitten, ett skolexemplar (eller valt och valt förresten men det är en annan historia). Men denna ångesten hon får när jag lämnar henne i ett rum för 1 mikrosekund och hon inte ser mig, så kommer det då ett hysteriskt skrikande. Ingen var god nog, inte den andra hunden, inte sambon, inga vänner på besök, bara jag - hur var det möjligt? Aldrig har jag ägt en sådan valp förut och jag var helt villrådig i hur man överhuvudtaget skulle klara av detta, jag var ju faktiskt tvungen att gå någonstans ibland, exempelvis ut och slänga sopor eller till affären som ligger 2 minuter bort.

I dag 1 ½ månad senare kan jag vara i ett annat rum och hon behöver inte få panik, jag kan gå utanför dörren i 1-5 minuter innan hon börjar yla och skrika, ja för hon skriker faktiskt inte skäller. Så det är ju en förbättring, även om det går lika långsamt som att titta på torkande färg! O- ja, jag tränar och tränar att öppna, stänga dörren, öppna osv. tills min andra hund börjar tro att jag är dement eller något.

Läste någonstans att valpar (främst) tror att om de blir lämnade, blir de det för att de är avvisade och inte ska tillhöra flocken. Kanske ligger det något i det, å andra sidan finns det ju fler sidor som visar på att hundar lämnar sina valpar flera timmar om dagen för att leta föda, in real life. Hur nu det än är, så verkar det ju gå åt rätt håll i alla fall, tack så himla mycket för min fina uppfödare som har verkat som hunddagis åt min lilla valp när jag faktiskt har åkt bort i en dag eller för den delen några timmar, utan henne hade jag inte klarat det. =)
Det verkar även som att när jag lämnar henne där accepterar hon lättare att jag försvinner och på så vis blir det ju träning också utan skrik och panik för hennes del. Man ska alltid lära sig något nytt och ingen valp är den andre lik!

Ha det gott! Matte.

Hundutställning

                                              

Ibland händer det ju att freakshowen drar förbi och då är det dags att gå på saitsing. Jag talar givetvis om hundutställning och alla dess bedrövelser samt positiva egenskaper! Jag älskar alla dess raser men tycker ibland att domarna i utställningsvärlden förändrar sina regler alldeles för långsamt i förhållande till nya upptäckter av sjukdomar eller rent ut sagt "fel". För att inte tala om de fel som de gjorde i början av utställningsvärldens ställande, där man av misstag översatte fel i utställningsprotokollen om att småhundar (vissa raser) skulle ha framstående ögon, alltså att de skulle synas markant. Istället översatte det till utstående vilket fick katastrofala konsekvenser med att småhundars ögon började ploppa ut. Rätt ska vara rätt.

Utställning är i annat fall en trevlig tillställning, hundälskande-människor ifrån hela Sverige (främst) kommer och har tillsammans en trevlig kort tid ihop. Man utbyter erfarenheter, linjer och ibland till och med nummer. Montrarna är fyllda med härligheter, själv köpte jag torkade kycklinghalsar, kaninöron och guldbajspåsar. Varför guldbajspåsar tänker ni då? Jo helt enkelt för att påminna mig om att varje gång min hund skiter kostar det mig 50 öre, inkomst och utgift som man brukar säga. 

Kid (vänster), Hane                                                                                    Gucci (höger), Tik

Det som är lite lurigt med utställningar också är att olika domare premierar olika utseende eller färger, det går givetvis inte att stoppa och kanske till och med är bra för att skapa en spridning så att inte samma hund vinner jämt. Men för mig är och ska hundutställning främst handla om att kontrollera att hundarna är friska.

Må väl önskar Matte till alla superfina speciella hundar ;)

Vett och etikett i hundrastgården

Hundrastgården kan vara ett av de mest glädjande tillfällena för din hund att springa benen av sig men även ett sätt att knyta nya kontakter människor emellan. Jag är själv förespråkar gärna hundrastgårdar eftersom det är en bra träffpunkt. Det finns dock några oskrivna regler angående användningen av den för de oinvigde.

1. Rasta din hund mist en halvtimme innan du släpper hunden i rastgården (Den mest direkta överskottsenergin).
2. Fråga alltid om du kan komma in med din hund. (Ja, av artighetsskäl eftersom många har sin hund lös i en inhägnad eftersom det inte fungerar att ha den lös i övrigt och ibland är en hund/ägare rädd/gillar inte andra hundar etc).
3. Ta med bajspåsar (Och plocka upp efter hunden)
4. Ge den som vill komma in i rastgården max 15 minuters väntetid ifall du inte kan/vill att den andra hunden möter din hund,-ar.
5. Om flera hundar är inne, kasta INTE leksaker, bollar eller godis till höger och vänster (Du vet inte hur andras hundar reagerar vid konkurrens eller din egen om den är ovan)
6. Om du har en löptik, det är inte förbjudet men de flesta ägarna, särskilt till hanhundar anser inte att du borde gå dit helt enkelt. (Även om du är där ensam ligger lukten kvar mycket länge för andra som kommer efteråt).
7. Ha någorlunda pli på din hund (100% inkallning är kanske inte för oss alla (väldigt få) men att du känner din hund något sådär eller tillräckligt stark för att ingripa).
8. Ett annat tips för alla stelbenta människor är att inte stå stilla hela tiden eftersom hundar gärna bildar små revir i rasthagen om man gör det (runt dig själv). Ta hela gruppen om ni är flera och knalla runt lite så blir stämningen oftast bättre än att alla står och glor och vill att hundarna ska "springa av sig". (Ta lite ansvar).
9. Om något går åt helvete så går det åt helvete, det behöver nödvändigtvis inte vara någons fel. (Diskutera om vad som hände istället för att skälla på varandra så länge inget större och allvarligare har hänt så att det går att förebyggas.)
10. Om du går in med din hund och den fortfarande är "stissig" kan det ibland hjälpa att ha den i koppel tills den lugnat ner sig innan den får springa lös. (Släpp aldrig en hund som har fokuserat in sig på en annan hund eller beter sig allmänt illa då fortsätter den gärna så efter lössläppningen också.)
11. Din hund ska givetvis vara frisk. (I den mån att den inte smittar någon annan, mask etc.).
12. Skulle du ha en grävare försök att stävja det (Putta tillbaka jorden så att ingen snavar i den och bryter ben,-en,-et i en fartfylld lek senare.)

Phu, sedan är det bara hopp och lek!